Jag hörde på nyheterna att en del äldre faktiskt tjänade på att anställa privata firmor framför hemtjästen i vissa komuner. Samtidigt så kan inte andra låta bli att dra upp den så kallade "pigdebbaten". Är det förnedrande för en människa att städa och tvätta åt en annan?

 I så fall så måste större delen av åldringsvården vara förnedrade. Alla städeskor ute på våra skolor, arbeten och på alla ofentliga platser. I gentlige när man tänker på det så borde vi inrätta en dag för att hylla alla de uderbara människor som ser till att vi ka juta av skräp fria och rena platser.

För vissa så är städhjälp ett måste. De klarar det helt enkelt inte själva. Innebär det att personer som hjälper dem som inte klarar det själva är arbetare medan de som hjälper personer som inte vill är pigor? Var drar man gränsen och varför? 

I vissa kulturer så anses det som ytterst själviskt att inte anställa hemhjälp om man har råd. Man anser att om man har de finansiella medlen så är det e skylldighet (socialt sett) att hjälpa en annan människa (eller flera) genom att ge dem ett arbete.  

Nu kan man naturligtvis ite rent av gämföra dessa kulturer med våran. De saknar de finasiella skyddsnät som vi tursamt har. Men ändå är tankesättet något att fundera på.

Själv skulle jag inte tveka. Hade jag möjligheten så skulle jag gärna betala någon för att ge mig en hand här hemma. Jag är hopplös på allt vad disking och städnig heter. Jag skulle betrakta den människa som en ängel då den skulle ge mig möjlighet att lägga min tid på saker som jag uppskattar.

Men det är jag det =)

De seaste måaderna har jag varit som besatt av choklad, ja till och med mer än vanligt. Det börjar släppa nu men mars och april har varit månader med fullstädiga chokladfrosserier från min sida. Så när jag skulle göra efterrätter till påsk och till mi födelsedag så var huvudingrediesen självklar: CHOKLAD!

   Till påsk så gjorde jag chokladägg med cookiemosse. Något fruktasvärt syndigt gott.

  Chokladäggen gjorde jag genom att ta vanliga påskägg som ma köper i butiken (de av papper) och täckte de båda halvora med folie. Sedan penslade jag på smält choklad. Så låter ma det stelna och penslar sedan på ett lager till. Så fortsätter man att lägga på lager tills ägget är lagom tjockt. Jag valde fyra lager, två med ljus och två med mörk choklad. När man peslar på det sista lagret så fäster man en after eight eller likande i botten för att ägget ska stå stadigt. Sedan är det bara att försiktigt att ta ur formen och foliet och avända chokladägghalvan som en skål.

   I ägghalvora gjorde ajg en cookiemosse, ett valigt chokladmosse med hackade nötter och hackad choklad i.

  Det blev verklige gott!

Till min födelsedag blev det en chokladtårta.

Jag började med en vanlig sockerkaksbotte som jag smaksatte med kakao. När den svalnade så delade jag den i tre delar (på höjden). Sedan klär ma e form med avtagbarbotte med bakpapper och lägger ner första botten. På botten sprider man ut ett lager med chokladmosse. sedan lägger ma på nästa botten och på med ett lager av chokladmosse till och sedan den sista bottenbiten. Låt stå i kyle i ca tre timmar innan man kan ta loss kanten.

När man lossar kanten och tar ut tårtan så lägger ma seda på vitchokladmosse i stället för grädde. Låt det sätta sig i en timme. Dekorera sedan med choklad spån och färska jordgubbar eller apelsinklyftor.

Tårta blir ganska mastig så man behöver inte göra så stor. Me den är obeskrivligt god.

Två tipps från mig till de som har chokladsug som jag =)   

Hej på er.

Ja nu var det ett tag sedan jag skrev. Jag ber om ursäkt men mitt liv är lite kaotiskt just nu. Efter att jag förlorat jobbet så har ajg nu flera jobb =). Dels så rycker jag in som arkeolog lite här och var där de behöver mig. JAg har inventerat lite och varit sållhjälp på utgrävningar och liknande. Sedan så jobbar jag extra på två olika demensboenden. Igentligen så ska inget av mina jobb vara heltid utan mer ett par timmar här och där, men tillsammans så gör de att jag har fullt upp.

   Med allt jobb så har det blivit svårt att hinna med stugan. Men bottenvåningen är nu helt klar (bilder kommer senare) så nu är det bara ovanvåningen klar. Nu har vi (läs jag) gett upp renoveringen till fördel för vår arma trädgård. Den har varit försummad i två år och första gräsklippningen höll på att käcka oss *skrattar*. Sedan har kirskål tagit över stora delar av trädgården. Men med mycket möda och stort besvär så börjar det bli fason på den. I år så sattsar vi stort på rabbater och köksträdgården. Nästa år ska vi koncentrera oss på gräsmattorna (eller ja, mossmattorna), fruktträden och örtträdgården. För att vara ärlig så är det väll mest jag som tycker att det är kul med trädgårdsarbete. Pojkvännen tycker däremot om att sickra ihop alla gala ideer som jag spottar fram =). Tur att man har en händigpojkvän som kan förverkliga alla mina vilda fantasier.

   JA det är vad som händer just nu. Jag lovar att skärpa mig och uppdatera lite oftare med massor av roliga bilder. Vi kna väll börja på en gång. Lite bilder från trädgården kanske =).

Första bilden är vår gamla brunn, den fungerar inte men den är väldigt dekorativ, särskilt när man hänger en hink krasse på den.

Sedan kommer en bild på gullvivorna i slänten. De blommar som bara den och täcker hela slänten och gräsmattan lägst bort på tomten. Underbart vackert. 

Nu kommer en parad med bilder på körsbärsblommor. Bakom huset och lillstugan så växer det massvis med körsbärsträd och nu blommar de för fullt.

Eller ja, de har blommat över nu men när bilden togs stod de i full blom.

Här hav vi en stängel med löjtnantshjärta. Det står en rejäl buske i full blomm i rabatten. Igentligen ville jag flytta på den men den är så vacker så den får stå där den står.

Sedan har vi kruktrappan. Där på står det smultron, krasse och liljor.

Sist har vi den första och andra av totalt fyra odlingssängar. Den här är fylld med potatis och den lilla med gurkor. I de två andra som senare byggdes framför dessa sådde vi lök, rädisor, morötter, ärtor, rödbetor, bondbönor, vaxbönor, dill, sallat och spenat.

Den kom till slut, den sista dagen på Arla. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka. Det är jätte sorgligt att vi måste sluta. Jag trivs verkligen här. Men nu så har man gått och väntat på det här så länge så det känns nästan lite skönt att et snart är över. Det är dags att börja om, att ta nästa steg. Dessutom så har denna veckan varit rena döden. Inga arbetsuppgifter utan bara rensa arkivet. Den uppgiften klarade vi naturligtvis av redan på måndagen och sedan dess så har vi bara suttit här och stirrat. Ingen är direkt upplagd för något annat. Fast jag har hunnit en bra bit i den boken jag håller på att läsa (Jesus-skrifterna).

Om en stund ska vi äta lite glass som en gullig kund skickade till oss för att säga tack för åren som varit. Sedan så ska vi äta vår sista lunch här (företaget bjuder) och sedan blir det avtackning med alla höjdare och sist blir det tårta och kaffe.

  Imorgon är det arbetsförmedlingen som gäller. Jag ska stå och knacka på dörren redan kl10 när de öppnar. Efter vi är klara där så ska jag åka till landet. Det kan ju vara skönt att få komma dit lite efter allt. Jag hoppas att jag finner den ro som jag alltid brukar drabbas av där. Jag har sovit lite dåligt den senaste tiden så jag får hoppas på det bästa.

Jag ahr oxå annmält om ersättning från SJ idag. Det är från förra veckans förseningar. Vi får väll se hur det går. Man kan ju hoppas på det bästa antar jag =)

Vi hörs snart!

Dagens ord är kännslor. Idag har jag gott om dem. Var på Honkens begravning igår. Tuffare än vad jag trodde det skulle vara. min uppgift trodde ajg skulle vara att vara stark och trösta Simon. Ja det gjorde jag ju men samtidigt så sörjde jag Honken. Han var en så underbar människa.

   Jag minns när Simon skulle komma till Gotland för första gången, då hade vi varit ihop i fyra månader och jag hade ännu inte träffat Honken. Vi planerade att vi skulle fira våra födelsedagar när vi träffades. Då skickade honken med ett paket till mig. I det låg en liten snidad och målad färja. en perfekt modell av den färja som finns i Töreboda, Sveriges minsta, som heter Lina. Han hade själv gjort en helt underbar liten modell av den och skickat med til lsin sons flickvän som han ännu inte hade träffat.

   Det var likadant med mina handskar. När han hörde att jag skulle ut och gräva så skaffade han ett par av de rejälaste arbetshandskar jag skådat och gav till mig. De har alltid varit med på utgrävningarna men jag har aldrig använt dem, de är för värdefulla. De är min maskott, min lilla talisman.

   Många av de underbara egenskaper som jag föll för hoss Simon har han fått av sin pappa. De var så lika så det var nästan kusligt. Så eftersom jag älskar Simon så gillade man ju hans pappa också. Hans vänlighet, hans medkänsla med andra, hans skratt och hans sätt att alltid lyssna. Allt det finns hos Simon och allt det kommer jag att sakna. Världen har blivit lite fattigare utan honom och i våra liv finns ett tomrum som inte kan fyllas. Jag hoppas att Simon kan ta sig igenom det här med hjälp av oss andra. Jag hoppas han är stark nog att stödja sig på mig och sina vänner.

 Vila i frid Honken, du har förtjänat det!

För att göra det hela lite värre så är det sista dagen med ordertag i dag. Dags att säga adjö till alla kunder. Vissa är man glad att slippa men de flesta kommer man att sakna. Dessutom så slutar Annelie idag. En jobbig kännslomässig dag helt i genom. Jag längtar verkligen efter att få gå hem och krypa ner under täcket och läsa. Jag vill bara gömma mig och komma fram till våren.

Det är så det känns just nu. Det är sista veckan på jobbet som vi faktiskt har några kunder. Nästa vecka så är vi iof fortfarande här men då har Sthlm tagit över alla kunder så då får vi sitta här och rensa skrivborden och tycka synd om oss själva.

Det gick ju så bra på min intervju, men de har inte hört av sig om att de har en plats öppen för mig. Ja ja... Man får ta ett djupt andetag och hoppas på det bästa.

På torsdag är det begravning. Då begravs min pojkväns pappa. 52 år är ju ingen ålder... Min mamma är ju 67. Det ska bli kistbegravning, jag avskyr verkligen kistbegravningar. Man står där ute på en kall kyrkogård, kyrkågårdar är alltid kalla, och tittar på kistan där den sänks ner i ett stort svart hål. Så måste amn gå fram och slänga ner sin ros ner i det stora svarta hålet. Det är så deffinitivt, det är verkligen den personen man älskar som slukas av jorden.

  Jag vet inte riktigt hur jag ska klara de kommande veckorna med begravningar och att "förlora" alla vännerna på jobbet och att mista jobbet och att sedan gå upp till arbetsförmedlingen. Jag känner bara att jag inte vill. Jag vill bara krypa ner i sängen och ligga där, varm och go, och drömma mig bort. Men jag kan inte. Simon behöver mig och jag måste ju ta tag i allt det här. Jag säger ju till honom att man inte är svag för att man gråter. Man är inte svag för att man mår dåligt. Man måste tillåta sig att känna det innan det att det blir så stort så att man kvävs. Bättre lite i taget än allt på en gång.

   Så jag ska ta tag i det. Har jag inte hört av Lisa på måndag så ringer jag till henne. Annars får ajg helt enkelt stämpla. Och begravningen, ja jag får bita ihop och stå där vid kistan som försvinner ner och när jag sedan sitter på tåget hem så får jag låta tårarna komma. 

Just nu så gillar jag inte mitt liv...

Tänk vad svårt det är att välja ett tema för ett rum... Med lillrummet och köket var det enkelt. Tapeten i lillarummet föll jag helt pladask för när jag såg och köket skulle bara vara duvblått och antikvitt, det fanns inget annat. Och hallen, ja där föll vi för ett klinkersgolv och sedan plockade vi upp färgen från det på väggarna i ett par nyanser ljusare bara...

   Men nu ska jag ju börja planera sovrummet. Vet ni hur många olika tapeter det finns? Och ska man ens ha tapet? Man kanske borde måla...

Min första tanke var ett japanskt rum. Jag hittade en tapet som jag verkligen föll för.

   Men nu... Det hela böjrade med att jag tyckte att det känndes lite konstigt med ett japasnkt rum när hela huset i övrigt var mer klassiskt. Sedan så poppade det upp en ide i huvudet. Som sänggavel ville jag ha en rustik gammal kökssoffa. Ja då gick ju verkligen den japanska iden bort.

   Nu tänker jag mer romantiskt, engelska rosor, spets, gammelrosa, pergamentbeige osv. Men det finns så många olika tapeter, men ändå hittar jag inte den som jag har inne i huvudet. Sedan så är ju problemet att rummet är avdelat så att detkänns som två rum. Jag vill inte ha rosor på alla väggarna uten jag vill ha en fondvägg med rosor och sedan måla väggarna i samma grundfärg som tapeten har. Men kommer det verkligen att bli lyckat i ett så avdelat rum?

Att det ska vara så jobbigt att få fram en lyckad bild i huvudet... Nåja nu i helgen ska jag ut och leta efter en mysig gammal kökssoffa till sängen iaf. Då kanske resten ger sig också.

Här sitter jag och nästan stuttsar i min kontorsstol på jobbet. Jag ska på arbetsintervju om en och en halv timme. Fy vad pirrigt!!

Min avdelning lägger ner den sista januari och då står jag där utan jobb. Men om jag nu charmar den ajg ska träffa så finns möjligheten att jag slipper gå ut i arbetslöshet.

   Okej, det kanske inte är drömjobbet. Jag ska till Poolia angående en uthyrningstjänst som varar i minst tre månader med chnas att bli fast anställd av företaget och om man inte blir det så får man fortsätta hos Poolia. Det är ju ett jobb, och det kan säkert vara kul att hoppa runt lite ett tag och prova på nya saker. Men framför allt: Det är ett jobb!!!

   Så nu vill jag att alla som läser detta håller tummarna. Skicka lite possitiv energi åt mitt håll =). Jag uppdatterarer om läget när jag komemr tillbaka (runt halv tre tre). Nej nu ska jag köra lite andningsövningar så att jag får tillbaka blodcirkulationen i mina händer *S*

-------------------------------------------------------------------------------------

Nu är jag tillbaka! Phu vad nerrvigt. Men det gick bra. De ville hemskt gärna ansälla mig som konsult så nu ska de leta reda p åett passande uppdrag åt mig. Det känns som att en knut har löst sig i magen. Då finns det ju i af hopp. Jag slipper arbetsförmedlingen och jag slipper stämpla. Det är bra, allt löser sig =)